I Kluk har det varit musikfestival till och från sedan 1981. Viljan har alltid varit att lyfta fram regionala artister, och festivalens slogan är "Den lilla festivalen med det stora hjärtat". Efter några års paus var det i sommar dags för en återfödelse. Vi åkte dit och kollade läget!
Avstånd/tillgänglighet: Jag hade faktiskt inte varit i Kluk förut och hade nog en förvrängd bild av hur långt det var. Svar: inte långt alls, snäppet bortanför Alsen bara. Lätt att köpa biljett på nätet och visa upp i telefonen. Parkering på äng. Grusade gångar. Lite kuperat. Publikplats för rullstol.
Hjärtlighet: stor! Många funktionärer, familjärt, tryggt.
Mat: bra! Soppa, hamburgare, pytt, vegetariskt. Extra plus för att man kunde se utbudet på nätet i förväg! Kontanter, kort, Swish. Swosh, å andra sidan, var ljudet när två hamburgare försvann ner i de här barnen:
Musikutbud och scener: fint! Vi lyssnade lite på These Heavy Clouds inne på Kluksgården (för mycket rök och stroboskop tyckte barnen, men musiken var topp), Hucken Band på utedansbanan och en stund på Ellen Sundberg. Men reseanledningen var Hoven Droven som var fantastiska som vanligt.
Familjevänlighet: tja, sådär. Åldersgräns på publokalen förstås, där det kändes som om merparten av publiken hängde. Det var kul att det fanns skytte och pilkastning - kanske kunde arrangörerna plussa på lite mer sånt till nästa år? Nu vet jag att det var massor av familjeaktiviteter tidigare på dagen, men om man som jag har barnen i släptåg dygnet runt så uppskattar man småsysslor att slå ihjäl tid med mellan spelningarna.
Sammanfattning: fint arrangerat, mysig plats, lite väderberoende, jättelik bygdegård verkligen, som man kanske skulle kunna göra ännu mera av? Storsalen användes bara under 45 minuter och barnen slängde lystna blickar på den stängda bowlinghallen. Men framför allt: Heja alla ideella arrangörer, så fantastiska ni är!
Epilog: När vi körde hem och genom Alsen dog plötsligt hela instrumentbrädan. Alla mätare, alla displayer. Två kilometer senare dog hela bilen. Tur att iPadsen var laddade, för det tog några timmar innan bärgningsbilen hade plockat upp oss och kört oss till verkstaden, och en granne hämtat oss i Östersund och kört hem oss till Tand, haha! Vi får se hur det blir med utflyktandet de närmaste dagarna. Förhoppningsvis är vi snart up and running igen.
0 kommentar(er)
