I helgen åkte vi till min mamma i Sollefteå igen, och passade på att ta en paus i Stugun. Det ligger 5 mil öster om Östersund längs riksväg 87. I vanliga fall brukar vi på sin höjd stanna på OK precis vid vägen, men nu tog vi in vänster vid macken istället, och åkte in på byn.
Vi åkte fram till Stuguns gamla kyrka, som jag bara spanat på tvärs över älven förut. För att komma ända fram åker man till den här T-korsningen och tar vänster i nån kilometer.
Kyrkan är från 1780-90-talen, uppförd av bygdens son Pål Pehrsson och söt som en karamell. Om jag inte minns fel hämtade Jamtlichefen Sten Rentzhog inspiration från den här kyrkan när han bestämde färgen på Jamtlis nya museibyggnad 1995.
Jag frågade barnen vilken färg kyrkan hade. "Falukorvsfärgad", svarade de blixtsnabbt och det ligger något i det.
Tyvärr var kyrkan stängd och någon snöröjning hade det heller inte varit fråga om. Så vi trampade runt i djupsnön utanför en stund och tittade på Pål Pehrssons minnessten åtminstone.
Fy tusan vad grått det var, inser jag nu. Jaja, vi satte färg på dagen genom att vända tillbaka till T-korsningen och det lilla torg som finns där. För där ligger nämligen en välbevarad hemlighet: Lilla bageriet.
Alltså, om ni är ute och åker och behöver fika någonstans så åk hit. Det finns rejäla mackor, mat och fika. Det är nästan alltid arbetare i blåställ här, vilket är en kvalitetsstämpel i sig. Det är gott och man blir mätt, och priserna är från 1990-talet. Stella åt en grillad macka.
Julius hade längtat efter deras leverpastejsmörgåsar.
Men det finns sötebröd också! Lussebulle-semlorna verkar populära, det fanns bara två kvar där, längst upp till höger.
Och personal som är så snäll och tillmötesgående att man vill hänga medaljer runt halsen på dem.
Som vanligt är jag inte sponsrad och de vet inte ens att jag skriver om dem, jag vill bara tipsa er om ett ställe som jag själv ganska nyligen upptäckt. Testa nångång!
0 kommentar(er)
