Jullovet är över, och visst blev det lite regnigt och isigt där efter julhelgen? Vi tog oss i alla fall iväg till Gällö och hyrde årets slalomutrustning, och innan det var dags att börja skola och jobb igen så hann vi med en sväng till Vemdalsskalet för att testa grejorna.
Dagen började jättebra eftersom jag kom ihåg att ta med plastkorten som man laddar liftkorten på! Hur ofta glömmer man inte det och tvingas köpa nya?
Att köra till Vemdalsskalet går fort, särskilt eftersom vi bor söder om Östersund och tjänar nästan tre mil bara på det. Lite ljudbok och småprat och så komma ihåg att svänga höger på rätt ställe efter Åsarna så är man där.
Vi parkerade genast till vänster så fort vi kommit fram till Skalet och bytte om till pjäxor.
Sedan satte vi kurs mot den här lilla glasburen som markerar ingången på Gästservice. Där kan man köpa liftkort. Det kostar verkligen att åka slalom, men i dag var vi i alla fall ute tidigt och hann utnyttja korten ordenligt.
Nerfarterna ligger på ömse sidor om vägen, och man behöver åka en bit upp i systemet för att kunna komma åt broarna över vägen och åka emellan.
Vi började med att värma upp i barnbackarna precis bakom Skalets Torg. Midvintermörkret var kompakt och de starka lamporna i backen lös hela dagen.
Efter ett tag tog vi sittliften högre upp i backen och kom åt några nerfarter till.
Till slut hade vi tagit oss allra högst upp på Hovde och hade nästan svårt att stå upprätt, så mycket blåste det. Men utsikten var fin!
När vi kom ner var det dags att värma sig. Värmestugorna (för det finns flera) är i absolut toppklass, det måste jag säga. Nybyggt, fräscht, stort, microvågsugnar, toaletter, och krokar och hyllor för all utrustning.
Vi hade inte tagit med matsäck utan gick tvärs över gränden och in på Sibylla strax intill.
Där inifrån får ni inga bilder, ety miljön var så skränig och skräpig att min själ dog. Men vi blev mätta och kunde fortsätta att åka lite. Stella drog iväg över till andra sidan vägen och testade några långa fina backar som utgick från toppen av det andra berget, Skalsfjället. Jag och Julius fortsatte i de snälla backarna på södra sidan vägen.
Tills det blev mörkt på riktigt.
Då började det dessutom toksnöa. Så då åkte vi hem igen. Ett sista åk bara.
0 kommentar(er)
