Charina Knutson

Bowling i Vemdalen
Sportlovet är till ända, och även detta sportlov tillbringades i Björnrike. Vi vet - vi har varit där förut - men det är ju bara så himla välskött och trevligt och med många lagom svåra backar. I år växlade vi upp boendet lite. Jag hyrde oss en lägenhet precis nedanför Grizzlyliften. Så här såg bokningen ut i Skistar-appen:
Det var jättefint och fräscht. Så här såg själva huset ut:
På gaveln ser ni lite skidbodar där man kunde ha skidorna. Vi bastade varje kväll, moahaha! Och det var nära till backarna. Det är ju lite Roms sista dagar att ta ett transportband till en skidlift, men det var skönt att slippa stappla i backen varje morgon.
Los tres amigos!
På kvällarna underhöll Julius på en keyboard som vi köpte av en farbror i Vemdalen på väg ner. Kan ha varit vinterns bästa investering.
Lite after ski på Bräjks hann vi också med. Julius musiklärare Micke P spelade och gjorde det med den äran måste jag säga. 
Men bowlingen då? Jo, på onsdagen kände vi att vi var lite trötta i benen och snön vräkte ner. Så då åkte vi de 5 kilometrarna in till Vemdalen för lite variation. Det var många renar längs vägen. Se upp!
Inne i Vemdalen ligger restaurangen Husky, som också har några bowlingbanor.
En bana i en timme kostade 250 pix. Efter kl 15 var det discobowling, då höjdes priset med en hundring.
Skobyte!
Och sedan rullade vi igång. Stella hade en riktig toppendag och utklassade oss med besked!
Men Julius kom igång ordenligt efter en stund och ledde en stund i omgång 2. Mamman placerade sig sist, precis som det ska vara.
En timme går tyvärr superfort och snart var det dags att lämna igen skorna. I hyllan. På rätt plats.
Det var ett helt OK ställe, men jag måste säga att Oviken var flottare! Det fanns fler klot att välja på för små och stora händer, och allt är ju också väldigt nybyggt där. Som variation till skidåkning funkar Husky dock hur bra som helst!
Resten av veckan snöade det inte. Det var soligt propagandaväder och vi åkte slalom tills fötterna värkte.