Om man vet med sig att man är en soffpotatis så gäller det att göra det enkelt för sig. Tröskeln från soffan och ut måste vara så låg som möjligt, om ni förstår hur jag menar. Det här fyra grejorna har hjälpt mig att komma ut lite oftare än annars. Fyll gärna på med dina egna tips i kommentarsfältet så hjälps vi åt!
1. Vissa saker kan ligga i bilen jämt. För min del är det en utflyktsfilt med plastad undersida (som gör att man kan pausa i gräset lite varsomhelst), en förpackning våtservetter (för uppfräschning vid behov), och så här års faktiskt också badkläderna. De kan väl lika gärna ligga här som i ett skåp inne, tänker jag.
2. Inomhus har jag en källartrapp där mycket hänger, ehum ehum. Men de här sakerna hänger faktiskt allra närmast dörren. (Jag har tagit ut dem för att de ska gå att fota.) Det handlar om följande: en ryggsäck - en 27 år gammal Haglöfs som sett sina bästa dagar men som man å andra sidan inte behöver vara det minsta rädd om. En kylväska för mat. Sittunderlag. Termosar och matlådor. Bara att sträcka ut handen i trappen och grabba med sig. Längre ner i källaren ligger tält, sovsäckar och liggunderlag. De behöver inte vara lika lättillgängliga tycker jag.
3. Planering! Om vi börjar grunna på utflykt på morgonen så kommer vi inte ut förrän det är dags för middag. Det ska velas och ändras och någon vill inte följa med, och någon vill bada och någon vill hälsa på en kompis och man vill bara kräkas på alltihop. Om man tänker ut utflykten dagen innan, och kommer överens om vad man ska göra, går det faktiskt bättre. Som ensamstående förälder tillämpar jag en av tre följande demokratiska modeller varje gång: Kids Rule, där barnen får bestämma vad de vill att vi ska göra, Diktatorn där jag faktiskt bara berättar vad vi ska göra, och Mellanmjölk där jag ger barnen 2-3 alternativ att välja på. Mellanmjölk brukar funka bäst.
4. Mitt sista tips grundar sig på självbedrägeri. Det kanske är en söndag då jag inte alls har lust att hitta på något, och inte har varit duktig och tänkt ut något dagen innan. Ändå känner man att man kanske borde lura ut barnen en stund? Då tänker jag: "Men vi ska ju ändå äta frukost/lunch/middag" (valfri måltid). "Då kan vi lika gärna göra det ute, väl?" Och så gör jag en matsäck och så åker vi bara typ en kilometer ut i skogen. Självbedrägeriet består i att det alltid är liiiite krångligare att frakta med sig mat ut i naturen än att steka upp en limpa blodpudding vid spisen. Men det behöver man ju inte berätta för sig själv.
Det var mina fyra tips, give me your best!
3 kommentar(er)
