I några år nu har scenkonstföreningen Undantaget, med Martin Johansson och Jonna Hylén i spetsen, gjort högklassig sommarteater i Östersund. Årets uppsättning är Ett drömspel av August Strindberg och i går var vi och tittade, jag, Stella och Julius. De spelar till och med lördag, så skynda in och läs och köp biljetter via Undantagets hemsida!
Årets teater ges på Exercishallen på gamla I5-området i centrala Östersund.
Ett drömspel utspelar sig, som hörs på namnet, i en abstrakt värld där tid och rum svajar. Pjäsen börjar med att guden Indra och Indras dotter Agnes stiger ner till jorden för att med egna ögon se hur människorna har det. De möter en rad arketyper: Magistern, Affischören, Officern, Juristen och Karantänmästaren, till exempel. Tillsammans visar de hur svårt det kan vara att vara människa, eller som den mest kända repliken ur pjäsen lyder: "Det är synd om människorna".
Teatern spelas i den stora exercishallen, men antalet sittplatser på den treradiga läktaren är förvånansvärt få. Det skapar känslan av att man är med om något rätt så unikt, tycker jag. Vi var på plats tidigt (en halvtimme innan) och fick bra platser på översta raden.
Jonna Hylén hälsade välkommen och berättade om kvällen.
Sedan började föreställningen med skådespelarna som moln, innan Indra och Agnes kommer ner till jorden.
Under föreställningens gång blir August Strindbergs egen syn på världen och människorna tydlig. Han var ju ingen muntergök direkt - budskapet är snarare att alla människor är lika olyckliga. Den fula flickan likväl som den vackra, de fattiga kolbärarna likväl som den rika men blinda kvinnan som förlorar sin son, officeren som aldrig får sin Victoria likväl som paret som faktiskt får varandra men försmäktar i det instängda liv de skapar tillsammans.
Jag och barnen pratade om föreställningen efteråt och nyanserade svärtan lite. Kanske kan man säga att världen är rättvist orättvis? Sorger drabbar alla, även de som förefaller väldigt lyckade utifrån. Och även lyckan fördelas ju enligt denna princip; ibland händer ju bra saker också, lika slumpmässigt.
Hur som helst, teatern var fint framförd av skådespelare från Undantaget och från Teater Barda, den senare en regional teatergrupp där skådespelarna har olika funktionsvariationer. Det fungerade väldigt fint, inte minst i den här berättelsen som hela tiden kretsar kring det kluriga med att vara människa. Det mörka budskapet slog ofta över mot det galghumoristiska så vi fick också skratta en del, vi som var där. Scenografin var fin och funktionell, musiken bra - inte minst det levande nyckelharpespelet. Möjligtvis var det talade ljudet något högt, åtminstone i de repliker när skådespelarna ropar eller utbrister saker.
Föreställningen var två timmar lång plus en paus på cirka 20 minuter då det fanns fika att köpa. Parkerar gör man på I5-området där det är p-avgift dygnet runt, så missa inte att betala avgift med kort eller app. Framför allt, passa på att se en genomarbetad och tankeväckande föreställning!
0 kommentar(er)
