Hemma på gården har snön försvunnit den här veckan. Det är bara lite på åkrarna kvar. Igår blev jag sugen att krama det sista ur vintern, så längdskidorna åkte upp i takboxen och så åkte vi mot Åre.
Vi åkte förbi Åre med några kilometer och tog av höger upp till Ullådalen. Det är inte världens bästa bild ser jag nu, men det står Ullådalen 5 på skylten.
Vid Ullådalen finns en parkering och så Ullådalsstugan där man tidigare har kunnat sitta på en solig altan en sådan här dag. Nu var allt stängt och igensnöat. Men parkeringen var full av människor som ville gå på tur.
Vi gick fram till Ullådalsstugan, där vinterleden börjar, och satte på oss skidorna. Det bästa är förstås att ha turskidor en sån här gång, alltså lite bredare skidor och kanske med stålkant som är lite rejälare när det inte finns preparerade längdskidspår att åka i. Men några turskidor har vi inte, så det fick duga med vanliga längdskidor.
Om den här skylten sitter uppe vid Ullådalsstugan betyder det att Jon-Levis i Stendalen har öppet och säljer fika. Men det visste vi ju inte när vi åkte från Tand, så vi hade tyvärr hunnit ta med oss eget.
Snön var lite smörig och kornig som det blir på vårvintern när solen värmer på dagarna. I början är det lätt uppför och man får jobba lite för det framtida fikat. Å andra sidan kan man titta på hundslädsekipage som kör förbi.
Snart blir det platt, om man håller vänster mot Bjelkes gruva och inte höger mot Stendalen eller Tväråvalvet.
Och har man tur när man går på tur, som vi hade, kommer solen fram precis när man behöver den som mest.
Efter 45 minuter i spåret åkte vi uppför en liten backe för att få kaffe-utsikt.
Vi rullade ut vårt liggunderlag och tog fram termosarna. Livet var gott!
Efter fikat blev barnen så pigga att de började klättra längre upp i backen och åka utför bara föratt. Om fjällbjörken till vänster ser bebodd ut så är det för att Stella har klättrat upp i den.
Jag loggade in på telefonens karta. Så här hade vi åkt. Bilen står parkerad vid Ullåstugan och sedan har vi gått ca 2 km norrut till den blå pricken.
Slädhundsekipaget kom tillbaka och vi såg dem springa mot Ullån igen. Himla pampigt även om man kanske inte får den känslan av en fjuttig mobilbild.
Jao, men sedan gick vi tillbaka igen.
Det gick fortare att åka tillbaka än att åka dit, så det var nog lite uppför trots allt. Hur som helst var det fint att komma ut på fjället ett par timmar. Snödjupet var minst 1,5 meter, en stav tappade sin truga och gick sedan att köra ner så långt i snön så att den försvann helt. Så det går nog att åka här några helger till!
I Åre by var det däremot lika snöfritt som hemma. Vi gynnade det det lokala näringslivet med ett restaurangbesök - glest möblerat i Coronatider - innan vi åkte hem.
0 kommentar(er)
