I september hann vi med två turer till Åre. Den ena helgen gjorde vi, samt väl valda släktingar, Åre by tillsammans med min mamma som fyllde 80, så mysigt! Den andra tog vi en promenad till Skuttjärn en solig lördag. Vi åkte till parkeringen i Ullån. Platsen gick nästan inte att känna igen; gamla Ullåstugan var (äntligen) riven, dalstationen var bortplockad och ett GIGANTISKT sår i marken var uppgrävt. Det går inte att förmedla i bild hur brutalt det såg ut. Jag gissar att en ny boendeanläggning är i vardande?
Vi följde led 211 som heter "Åreskutan runt" i systemet Åre Trails. Hela skutan runt är 24 km, men till Skuttjärn är det bara några kilometer. För att komma in på 211:an från Ullån går man rätt upp i Ullåliftens liftspår.
När liften tar slut viker man av vänster/norrut. Då är det bara ett par hundra meter till Stendalen.
I Stendalen ska man över några små bäckar.
Sedan blir det ett litet stycke lågfjäll med björkar...
... innan man kommer upp på kalfjället igen.
Efter någon halvtimme ser man på sin vänstra sida Skuttjärn, och fjällvärlden därtill. Här finns ett litet vindskydd. Den högt placerade dörren är till för att man ska kunna komma in i vindskyddet när det är mycket snö. I dag var det varken snö eller kallt så vi satte oss ute och fikade istället.
Sedan gick vi tillbaka samma väg, eh... nästan. I Stendalen började vi freebasa oss ner till parkeringen. Det var lite sankt och spännande ett tag men till slut kom vi fram till slalombackarna och tog oss torrskodda ner till bilen.
Allt som allt var vi ute i tre timmar, men då gick vi också lugnt, fikade länge, pratade med norsk ripjägare, och gick absolut inte den rakaste vägen hem, haha!
Här gick vi. I Ullådalen ser ni den taggiga liften gå upp mot Rödkullen. Antingen mitt i backen eller högst upp viker ni av norrut till den lila markerade leden. Sedan följer man Västerskutans kant fram till Skuttjärns vindskydd. Jobbigaste sträckan är inte oväntat slalombacken i början, sedan är det lätt!
0 kommentar(er)
