Charina Knutson

Almåsa
Nu var det alldeles för länge sedan vi luftade slalomskidorna, så i dag bestämde vi oss för att testa backen i Almåsa. Jag var inte alldeles säker på att hitta dit, men så här gör man! Först tar man E14 från Östersund till Krokom. I Krokomsrondellen, som jag inte kan köra i utan att tänka på Henry Svensson, tar man höger.
Efter två kilometer kommer man till en ny rondell där man tar vänster mot Valsjöbyn och Änge.
Mitt i Änge dyker Almåsa upp på en skylt för första gången.
Efter en halvmil kommer man till en sjukt fin by som heter Grötom. Jag hade aldrig varit här förut men blev helt golvad! Mobilkamera genom bilruta i snödis gör inte utsikten rättvisa på långa vägar.
Pass på, för i Grötom ska man plötsligt ta av upp till höger.
Då kommer man till slut fram till det här!
Almåsa fritid är privatägt och ingår inte i någon av de stora skidkoncernerna. Det känns trivsamt och familjärt. Skidskola för bygdens alla knoddar pågick för fullt. Det finns värmestugor och plats för egen matsäck. Jag sladdade in här och köpte liftkort.
Och fick en flashback till högstadiet när alla hade sina liftkort i plastfickor. Har ni någon kvar? Ta med, så slipper ni köpa nya för 25:- styck. Räkningen blev ändå ganska modest; 200:- för mig, 160:- för Stella och 0:- för Julius.
Det finns två liftar, en knapplift och en ankarlift. Vi började med knappliften och barnbacken för att värma upp lite.
Knappliften var otroligt långsam och stabil, toppen om man till exempel aldrig har provat att åka lift förut. Själva barnbacken är förhållandevis lång och riktigt brant högst upp (för att vara en barnbacke alltså). Man kan kliva av halvvägs om man vill och då är allt soft. Vi åkte högst upp dock, och kunde blicka ut över det här:
Sen var´e ba´ tjohoooooo!
Efter några vändor där tog vi ankarliften till topps. Lite dålig skyltning där uppe gjorde att vi hade svårt att hitta den gröna, alltså enklaste nedfarten. Men vi frågade några locals som sa att vi skulle åka till liftens slut och sedan ta höger, så det gjorde vi.
Och hamnade i ett sagolandskap som vi var nästan helt ensamma i.
Det går inte att förklara den här banan. Långa stycken var den så platt att man hade behövt längdskidor, vilket var särskilt jobbigt för Julius som åker utan stavar. Men skogen!!!! Det var som något ur en fantasyfilm. Det var inte "snö i träden". Det var som om någon hade sprutat med snökanon på vart och ett av dem för maximal magisk upplevelse. Otroligt fint! Och tyst!
Efter den kombinerade slalom- och längdturen var vi redo för lunch och styrde stegen mot värdshuset.
 
Här serveras Dagens lunch 11-14 och dessutom lite grill/pannkaka/sallad/fika. Typ.
Vi tog en kebabtallrik och studerade pistkartan.
När vi hade ätit klart åkte vi högst upp i stora liften igen och fick fin utsikt.
Vi bestämde oss för att testa den blå backen längst till vänster på pistkartan. Vi är inte alls duktiga att åka slalom utan åker mest grönt och blått. Den här blå tyckte vi var ganska brant för sin färg, om man säger så. Men det gick bra att ta sig ner, backen var i jättefint skick och pisten var bred och tillåtande.
Vid 15.30-tiden var vi möra i benen och vände hemåt igen. Ett godisstopp på ICA i Änge bara, sedan var det raka spåret hem till soffan!