För två år sedan i dag förlorade vi Ulf, barnens pappa och min man. Så i dag köpte vi rosor och begav oss till Frösö kyrka där Ulf ligger begravd.
Det var en gnistrande vacker vinterdag, -15 och strålande sol. Oändligt vackert över Storsjön och fjällen.
Och snön, hörni. Den har visst fallit ymnigt i år? Ulfs grav ligger mitt inne i ett kvarter med gravsättningar så jag förstod att det skulle vara svårt att ta sig fram. Men jag hade inte räknat med att det skulle vara svårt att hitta! Det var mer än en meter snö så alla gravstenar var helt översnöade. Men här någonstans...
30 cm ner hittade vi överkanten på stenen.
Vi satte ut rosor längs kanten och pratade med Ulf en stund.
Vi har pratat mycket om honom i helgen. Saker vi minns, som hur det kändes när han satt med oss vid middagsbordet och hur han sedan alltid tippade omkull sig en stund på kökssoffan och vilade på maten. Eller när vi åkte pulka och skidor tillsammans, eller när Ulf och Julius monterade Julius nya skrivbord. Vi saknar honom mycket.
När vi hade varit vid graven en stund ville vi muntra upp oss med lite fika. Vi åkte till det fina lilla Svenssons Kafé på Hornsgatan 11 på Frösön. Det är ett mysigt retro-ställe med mycket 1950-talskänsla.
Här finns massor av gott fikabröd, mackor och enklare luncher. De är duktiga på att bemöta önskemål om allergier, specialkost, glutenfritt och LCHF. På grund av... typ allt sammantaget, finns de med i finsmakarlistan White Guide.
För att dagen var som den var, fick barnen välja precis vad de ville. Stella tog en hemgjord mumsmums och Trocadero. Julius tog en Snickersruta och en hallonsoda.
Sedan njöt vi av retroinredningen.
Barnen kollade lite i en bok om 1950-talsnostalgi och jag fick berätta om tennsoldater och Raketost.
Svenssons har öppet tisdagar-söndagar 11-16. Jag har inte hittat någon hemsida, men här är Facebooksidan.
Väl värt ett besök!
Väl värt ett besök!
PS. Precis innan Ulf blev sjuk, sa han och jag till varandra: "Vilka fina år vi har framför oss! Vi har klarat småbarnsåren och nu är barnen så stora att vi kan börja göra roliga utflykter ihop, och samtidigt så små att de fortfarande tycker att det är kul att göra grejor med familjen". Sedan blev Ulf sjuk och vi förlorade honom. Men de här åren tillsammans med halvstora barn är ju fortfarande en fantastisk tid, i mitt liv och i deras. Så förutom att "Jämtland för soffpotatisar" är en rolig blogg, är den också min protest mot döden. Ett långfinger mot cancern. Den ska inte hindra oss från att upptäcka världen tillsammans, även om vi tyvärr bara är tre istället för fyra. Jag inbillar mig att Ulf följer oss från sin plats i himlen och håller med.
0 kommentar(er)
