Bloggen är på utflykt österut igen. I helgen tog jag och en sollefteåvän en höstpromenad bland järnåldersgravar i Björkå och Holm. Om man utgår från Sollefteå tar man väg 335 mot Örnsköldsvik i 19 km. Man kommer till Björkå, kör över Björkåbron och avfarten mot Häggbränna.
Sen gäller det att se upp! Nu är det första höger. In här.
Jag hade för mig att det fanns en skylt..? Jo, på andra sidan vägen finns det faktiskt en vit skylt som det står "Gravfält" på. Kanske dags att röja fram den.
Man följer vägen någon kilometer och kommer fram till en liten parkering och en stigstart. Hoppet om en gravfältsupplevelse stiger.
Man följer stigen ett par hundra meter och förväntningarna infrias.
Alltså, fornlämningar på hösten. Långgräset har vissnat ner och formerna blir tydliga. Och färgerna är så vackra.
Gravfältet i Björkå är det största i Ångermanland och består av 40 gravar. Det är faktiskt anslående; som ett helt litet landskap i sig.
Nio av gravarna grävdes på 1940-talet och innehöll män, kvinnor och barn. Ett litet släktgravfält. En man hade blivit begraven på mage, utan gravgåvor och med höger hand och höger fot avhuggen. Han kan ha varit kriminell och straffats med en skamfull död och begravning. En annan grav var helt klädd i näver och innehöll en man med en hund. Den graven tolkas som samisk.
Nio av gravarna grävdes på 1940-talet och innehöll män, kvinnor och barn. Ett litet släktgravfält. En man hade blivit begraven på mage, utan gravgåvor och med höger hand och höger fot avhuggen. Han kan ha varit kriminell och straffats med en skamfull död och begravning. En annan grav var helt klädd i näver och innehöll en man med en hund. Den graven tolkas som samisk.
Man skulle ha haft en kaffetermos med. Men att bara gå runt och småprata i den här miljön är inte så dumt det heller.
Efter en stund bestämde vi oss för att fortsätta ett par kilometer mot Övikshållet och titta på gravarna i Holm också. Håll span mot Holms säteri på höger sida vägen.
Och ta ner mot huvudbyggnaden. Här syns Gravfält-skylten i alla fall.
Kör ner till höger och parkera bland jordbruksmaskinerna. Gå ner förbi den vackra herrgården från 1770-talet...
Håll höger ner mot Ångermanälven.
Om gravarna i Björkå är flest, så är gravarna i Holm pampigast och rikast. De är också snäppet äldre och går ända från 400-tal till 1050 e Kr, alltså folkvandringstid, vendeltid och vikingatid. 18 högar och två stensättningar finns det. Gravgåvorna omfattar bland annat en glasbägare från Rhenområdet, bärnsten och keramik. En kvinna var begravd i en timrad gravkammare tillsammans med en häst, något som är väldigt ovanligt och har en motsvarighet bland annat i Birka, Mälaren.
Om gravarna i Björkå är flest, så är gravarna i Holm pampigast och rikast. De är också snäppet äldre och går ända från 400-tal till 1050 e Kr, alltså folkvandringstid, vendeltid och vikingatid. 18 högar och två stensättningar finns det. Gravgåvorna omfattar bland annat en glasbägare från Rhenområdet, bärnsten och keramik. En kvinna var begravd i en timrad gravkammare tillsammans med en häst, något som är väldigt ovanligt och har en motsvarighet bland annat i Birka, Mälaren.Ovanlig är också den trekantiga stensättningen, en treudd - det finns tydligen bara den här i Ångermanland. Kombinationen storhög och treudd lär vara ett uttryck för maktcentrum (källa: Länsstyrelsens i Västernorrland hemsida), och att Holm var maktcentrum i Ångermanland under yngre järnålder är nog de flesta arkeologer överens om.
Det går att promenera mellan Björkå och Holm. Någon har tänkt till kring skyltningen; den rostiga designen får på något vis ihop det ångermanländska kulturarvet från järnålder till protoindustri, järnmalm och skogsbruk. Men innehållet kunde ha varit lite mera precist.
Framför allt gäller det gravfältet i Björkå, där man inte riktigt förstår vad som hittats var och vilka gravhögar som grävdes på 1940-talet. I Holm fick vi i alla fall veta vilken grav som var kvinnokammargraven, och vilken som var en kenotaf! Jag visste inte på rak arm vad en kenotaf var, men det är en grav utan människa i, en symbolisk gravläggning av en absent friend. Här var den i form av en eldstad med en påle som sedan gick rakt upp genom hela gravhögen.
Man lär sig alltid något nytt!
0 kommentar(er)
