Uhu-uhu, jag var så inställd på att åka längdskidor i helgen och få berätta för er om något nytt spår, men en barnaförkylning satte effektivt stopp för det. Så istället för ett spårsystem ska ni få ett litet sommarminne, en bloggutflykt från i juni som jag aldrig la ut när det begav sig.
Denna söndag i skir grönska klättrade vi upp på Mjälleborgen på Frösön. Nära och lätthämtat för den som utgår från Östersund: bara att ta Vallaleden ut på Frösön, svänga ner mot Frösö strand och parkera vid mitt fina röda kryss, precis när man har kört över Mjällebäcken.
Så här ser det ut när man kommer och kör. När det är sommar, vill säga.
Det finns en liten skylt vid vägen där det står Mjällestigen. Där svänger man ner och parkerar och sedan är det bara att börja vandra.
Man kan gå åt lite olika håll och titta på gravfält och annat, men vi ville ju upp till borgen. Så vi gick tillbaka över Mjällebäcken och tog vänster in på gång- och cykelvägen.
Nån går ibland lite före. Bara för att någon annan tar för lång tid på sig när han måste göra en pytteliten pilbåge av ett grässtrå.
Fast rätt vad det är blir det maskrosfäktning för båda två istället.
Man kan ta upp höger mot borgen på lite olika ställen. Då följer man vita markeringar och pilar på träden.
Eller så går man fram ända hit, där man ser en stig gå upp snett bakåt höger. Det är den lättaste vägen.
Men vad ÄR då denna Mjälleborg? Jo, något så ovanligt som en folkvandringstida fornborg i Norrland. Ett av de största byggnadsverken i norrländsk förhistoria, faktiskt! Folkvandringstiden (400-550 e Kr) var en orolig tid med många migrationer och kamp om land och inflytande, så man hade gott behov av att kunna försvara sig och ta skydd. Jämtland hade dessutom blivit storproducent på järn och det fanns resurser att gå samman och bygga nåt rejält. Nu närmar vi oss själva borgterrassen!
Man ska inte vänta sig att se några uppmurade stenväggar, men just terrassen är tydlig fortfarande. Ni ser gräskanten längst bort i bild. Borgen grävdes av arkeologer på 1980-talet och då hittade man både försvarsvallar av sten och jord, och rester av timmerkonstruktioner som långhus och palissader från 500-talet e Kr. Ena sidan behövdes inte försvaras alls, för det är ett jättebrant stup. Passupp om ni har små barn med!
När vi hade kommit upp hann vi PRECIS duka upp matsäcken innan vi hörde en åskknall.
Vi packade ihop och sprang nerför berget det fortaste vi kunde, men regnet var snabbare! Dyngsura satte vi oss i bilen och åkte hem och tog fikat framför en söndagsfilm istället.
0 kommentar(er)
