Fyra mil sydost om Östersund, mitt emellan Pilgrimstad och Gällö, finns en skylt som jag har varit nyfiken på länge. "Hålbergsgrottan" står det.
Det finns en parkering precis vid vägen (E14) och sedan är det en dryg kilometer att gå. In under järnvägsspåret bara. En liten informationsskylt finns på plats. Den fredlöse mannen från Anviken, som ska ha bott i grottan på 1400-talet, är den mest kända berättelsen om grottan.
Först går man igenom lummig lövskog.
Efter bara ett kort stycke kommer man fram till en punkt där stigen skär Pilgrimsleden mellan Sundsvall och Trondheim. Här gäller det att se upp! Den enda skyltningen är nämligen åt höger, det vill säga mot Trondheimshållet. "Pilgrimsleden St Olof" står det. Hålbergsgrottan har ingen hänvisningsskylt.
Gå INTE åt höger! (Det gjorde vi först och fick en ganska lång extra promenad.) Nej, ta vänster, in över några spänger!
Ta på myggmedel, om ni inte har gjort det innan.
Efter en stund kommer ni ut på ett inte så vackert hygge. Passera det.
Ny skog. Ni passerar en skylt om en rastplats med utsikt mot Anvikssjön. Rastplatsen besöks inte. Barn börjar bli svettiga och myggbitna och vill bara komma fram till grottan.
Uppför en sista backe.
Så ligger den där!
Eftersom vi är klaustrofobiska människor vågade ingen av oss gå ner i grottan. Det var en smal, nedåtlöpande ingång med väldigt oklar fortsättning. Men vi hittade den i alla fall!
Tillbaka över hygget. Varmt var det, de här dagarna före midsommar. Vattenflaska nödvändig.
Tillbaka gick väldigt mycket fortare!
Inte den bästa utflykten vi har gjort, men om ni vill hitta till Hålbergsgrottan vet ni nu det viktigaste: vänster in på St Olavs-leden. Och medtag ficklampor (minst två per person, som skylten rekommenderar) om ni vill kika ner i grottan.
0 kommentar(er)
