Om man åker E14 från Åre mot norska gränsen kommer man förbi avfarten till Handöl. Orten är känd för två saker: karoliner och täljsten. Vi gav oss ut på spaning!
Sju kilometer in kommer man mycket riktigt till den lilla fjällnära byn, och det första man ser är det fantastiska lilla kapellet.
Kapellet invigdes 1806 och hette då Handöls lappkapell. Det skulle serva samerna i området men också bönder i Handöl och Bunnerviken, och säsongsarbetarna som kom för att bryta täljsten. Så här sommartid och dagtid går det att släppa in sig själv i kapellet med hjälp av den vackra nyckeln.
Kapellet är litet men tar ändå 50 personer (när det inte är pandemi).
Predikstolen, daterad 1649, togs från Frösö kyrka, liksom altaret.
Bredvid predikstolen hänger en täljstenstavla med inskriptionen "Anno 1719 den 20 jan begrofs här 600 Menniskor". Stenen hittades i en åker i byn och markerade en massgrav för Karl XII:s soldater - karoliner som var tvungna att fly hals över huvud från Norge in i Sverige på nyåret 1718/19. 3000 man dog på fjället. Andra fick men för livet och var till exempel tvungna att amputera förfrusna kroppsdelar vid hemkomsten.
Jag visste att det skulle finnas en liten karolinerutställning på Hanriis kafé längre fram i byn, så vi åkte ett par kilometer till. Hanriis kafé är ett stort rött hus på höger sida vägen och har en stor parkering, det är svårt att missa.
Här finns kafé, utställningar och en liten loppis. Vi gick igenom allt men det vi var mest nyfikna på var utställningen om täljsten och karoliner.
Täljstenen tar upp större delen av utställningslokalen. Man får lära sig både om det märkliga materialet och om täljstensindustrin i just Handöl.
Redan på 1500-talet finns dokumenterat att bönderna som ägde täljstensbrottet betalade mest skatt i av alla i hela Åre socken. Under 1600-talet finns här oproportionerligt många anställda drängar - täljstensbrytningen var nu en lågteknologisk industri med viss export till Norge. Ironiskt nog var det norska ägare som till slut också la ner brytningen, så sent som 2013 vad jag kan förstå. Coola grejor går det att tillverka av den mjuka stenen hur som helst!
Nu gick vi vidare till karolinerdelen, som tyvärr var väldigt liten. Den tog upp massgraven med sin ristade täljsten...
... och lite om fältskärens otacksamma uppgift att försöka rädda livet på de soldater som tagit sig fram till Handöl. Det berättas att han fyllde tunna på tunna med avkapade händer och fötter. Hu! Vi få också veta något om de tre gårdar som fanns i Handöl 1718. Karolinerutställningen var saklig och korrekt, men man hade gärna fått sig lite mera till livs, för karolinerna fascinerar!
Istället gav vi en slant i bössan för frivilliga bidrag till museet, slog ett varv i den brokiga butiken som också innehåller en stenutställning, och köpte sedan fika och satte oss på den fina verandan.
På Hanriis kafés parkering finns en skylt mot Handölsforsarna. Det var bara ett par hundra meter dit, så vi slog till på en tredje sevärdhet!
Det var värt promenaden, verkligen. Handölsforsarna är så fina. Man kan titta ut över forsen, gå över den på en hängbro, och också titta på Jämtkrafts lilla kraftstation som finns där. Grillplats med bord och bänkar finns också!
0 kommentar(er)
