Hm... några utflykter blev det trots allt under hösten. Den mest fantastiska var denna, till Sundinsgården i Stavre, mellan Gällö och Bräcke.
Erik Olov Sundin (1849-1930) föddes som hemmansägarson i Stavre. Han hade inget särskilt läshuvud, men däremot en fantastisk näsa för affärer. Han tituleras ibland grosshandlare, som i Mats Roléns gedigna bok "En man steg på tåget. Grosshandlare Erik Olof Sundin i Stavre" (2017).
Men snart inser man att den här mannen hade ett finger med i allt möjligt där det gick att tjäna en hacka. Han var hästhandlare och älskade travsport. Men framför allt höll han sig framme i den blomstrande skogsindustrin, där han blev något av träpatronernas man i östra Jämtland. Han hade intressen i avverkningsrätter, flottning, fastigheter, sågverk, aktier och bankverksamhet.
I dag är Sundingården en form av museum, men utan öppettider. Däremot går det bra att boka en visning, om man är ett litet sällskap. Det var vi den här septemberdagen, för min pojkväns snälla mamma och hennes sambo hade bokat en guidad tur bara för oss sex.
Vi körde helt enkelt till Stavre, tog ner höger vid tunnbrödbageriet, och efter hundratalet meter såg vi Sundinsgården på vänster sida. Guidningen började utanför den välhållna ekonomibyggnaden.
Michael Eriksson heter guiden som bor, lever och andas Sundinsgården - när han inte sköter sitt vanliga jobb som kantor i Bräcke-Revsunds pastorat, vill säga. Michael inledde med att ta oss in i ekonomibyggnaden och berätta lite basics om släkten. Alla husbyggen, affärer och syskon på glid är för många att dra här. Men vi kan säga att berättelsen handlar om tre generationer Sundin: Erik Olof och hans hustru Ingrid, deras son Eric och dennes fru Sigrid, och slutligen Erik Olof den yngre som bodde på gården från 1940 tillsammans med sin fru Bodil. Erik Olof d y fick inga barn, så när han och Bodil blev gamla, skapade de istället Stiftelsen Stafgård som driver gården och skogen vidare. Det är den stiftelsen som också ser till att man kan få komma och titta på gården om man vill.
Efter grundkursen i Sundinologi gick vi ut igen, förbi den vackra sommarpaviljongen som håller på att återfå sin ursprungliga färgsättning...
... in i själva huvudbyggnaden. Miljöerna här inne är känsliga, så det är skoskydd på!
Det är SÅ VACKERT inne i Sundinsgården. Det är fantastiska tak- och väggmålningar i mest varje rum.
Målarmästare Axel Fallgren från Stockholm gjorde alla de fantastiska dekorationerna när huset byggdes 1889-1890. Min favorit är den här väggmålningen. Schablonerna ändrar färg, ser ni det? Uppe vid taket är mönstret ljust på mörk botten, men nere vid golvet har allt tonats till att vara tvärtom, mörkt mönster på ljus botten. Det skulle imitera hur ljuset föll på en sidentapet. How cool?!
Vackra kakelugnar saknas inte heller.
Upp till det lilla tornrummet fick vi också gå.
Här och där har Michael byggt upp små miniutställningar, som här där delar av Sundinarnas garderob visas.
Väl ute igen tittade vi på den lilla lekstugan...
... och på parken, som Michael med sin otroliga entusiasm och sitt kunnande nu håller på att återställa till den "tyska park" som Erik Olof anlade på 1890-talet.
Sundinsgården är alltså inget besöksmål i vanlig bemärkelse, men vilken upplevelse att få komma in i byggnaderna och ta del av ett unikt stycke jämtländsk historia! Här finns lite info om hur man bokar en guidad tur.
Efter guidningen åkte vi ner till ångbåtsbryggan där ångaren Alma har sin hemmahamn. Här finns både bord och grillplatser. Vi hade med massor med fika som vi bjöd varandra på och så njöt vi en stund i höstsolen innan vi vände hemåt.
0 kommentar(er)
