Hösten har varit lång och mild. En dag i slutet av oktober tog vi familjen och åkte till Östberget för att hitta åt en naturstig som ska finnas där enligt Naturkartan. Vi åkte till Frösön, följde Byvägen runt berget och tog höger vid Toppvägen, upp till Utsiktstornet.
Vid utsiktstornet finns en stor och gratis parkering där vi ställde oss. Sedan försökte vi fatta stigar och väderstreck. Förgäves, kan jag redan nu avslöja. En fin karta visade alla cykelleder, och downhillbanor, men var fanns vandringsleden?
På måfå började vi gå ner en grusväg som vi insåg ledde mot Gustavsbergsbacken, med utsikt mot Östersund.
Nere i svackan fanns skyltningen för elljusspåret åtminstone. Det är en 2-kilometersslinga som man vintertid kan åka skidor. Eftersom vi inte hittade något annat så gick vi den istället.
Elljusspåret är lättgått och man kommer fram till en fin liten rastplats med utsikt över Frösön och Östersund.
Här stannade vi och plockade upp termosarna. 15-åringen var också med, men ville inte vara med på bild i dag.
Efter fikat fortsatte vi slingan runt. Och plötsligt! på en stolpe såg vi symbolen för vandringsleden. Den gick liksom inne i skogen istället. Vi kliade oss i huvudet en stund med bestämde oss sedan för att fortsätta elljusspåret eftersom leden var så dåligt skyltad. Vi såg faktiskt aldrig var leden varken började eller slutade, trots att vi höll ivrig utkik efter stolparna.
Hur som helst kom vi ut på en lättgådd, slö söndagspromenad som hela familjen kunde ställa upp på - bara det är värt mycket. En stunds frisk luft och prat. Det räcker så!
2 kommentar(er)
